Ingrid Klefbäck höll i onsdags i Borgholms bibliotek ett föredrag om några pionjärer inom svensk kvinnorörelse, på bilden en av dem: Sophie Adlersparre, född Leijonhufvud. Foto: Anders Marell

bild 2019-11-11 kl. 10.48.06

Ingrid Klefbäck berättade om kvinnliga pionjärer på biblioteket

[2019-11-11]

Arbetarrörelsen i all ära – den har under 1900-talet uträttat storverk när det gäller skapandet av dagens avundsvärda svenska levnadsförhållanden – men initiativtagarna till att utvecklingen kom igång var kvinnor, främst ur överklassen. Borgholmsborna fick i onsdags några goda exempel på detta.

BORGHOLM.

Ingrid Klefbäcka föredrag i onsdags i Borgholms bibliotek om kvinnliga pionjärer inom den svenska kvinnorörelsen samlade full salong. Insmugna bland de kvinnliga åhörarna fanns fyra, möjligen fem herrar. Många av de frånvarande 5 à 6 000 männen i Borgholms kommun kan tänkas ha brustit i vetskapen om att kvinnorörelsens pionjärer inte bara arbetade för kvinnans ställning utan samtidigt för humanitära syften i största allmänhet. De arbetade alltså också för de ofta ovetande männen.

Ingrid Klefbäck hade valt ut två centrala kvinnor ur den rika flora av föregångare som en närgången genomgång kan uppvisa. Under 1800-talet var denna flora dock inte så rik som den skulle bli under den första delen av 1900-talet. De båda utvalda damerna föddes 1823 och levde långt in på 1890-talet. Rosalie Roos Olivecrona och Sophie Adlersparre, född Leijonhufvud, hette de.

Rosalie Roos Olivecrona fick många intryck under en längre vistelse i Amerika. Där var kvinnan redan mycket friare i lagen än i Sverige, där den gifta kvinnan blev myndigförklarad först 1923! Hon var en dagboksskrivare av rang och hennes liv och tankar är därigenom väl dokumenterade. Tillsammans med Sophie Adlersparre, som hon lärde känna i mitten av 1850-talet, kom hon in i kretsen kring Fredrika Bremer och hennes banbrytande roman Hertha. Rosalie och Sophie startade år 1859 den första nordiska tidskriften som vände sig till kvinnor, ”Tidskrift för hemmet”. Den syftade främst till att stärka kvinnors bildning och kom senare att övergå till att bli Fredrika Bremerförbundets tidskrift ”Dagny”.

De båda damerna medverkade i grundandet av Svenska Röda Korset år 1865, de träffade Florence Nightingale och drog upp riktlinjerna för en svensk sjuksköterskeutbildning, de var med och grundade Fredrika Bremerförbundet.

Sophie Adlersparre startade Handarbetets Vänner, och såg till att kvinnor fick studera konst på Konsthögskolan (första gången 1864). Hon såg till att Selma Lagerlöf fick arbetsro att kunna fullborda ”Gösta Berlings saga”, hon stöttade Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren) och hon retade gallfeber på Strindberg genom att starta den förgiftade ”Giftas”-processen. Inte sällan kallas hon i skrifterna ”den svenska kvinnorörelsens grand lady”, av allt att döma outtröttlig.

Ingrid Klefbäcks föredrag förekom också några namnidentiteter, som tvingade lyssnaren att passa upp. Dels förekom både far och son Axel Adlersparre, av vilka Sophie Adlersparre var gift med den senare och därmed var gift med en före detta ölänning. Dels förekom ytterligare en Sophie Adlersparre, som blev svägerska till den mera kända Sophie Adlersparre. Denna äldre Sophie Adlersparre, född 1808 i Ottenby, fick en egen avslutande del i föredraget. Hon var konstnär, speciellt känd för sina reproduktioner av italienska renässansmästare och finns representerad även i Kalmar, såväl i Länsmuseet som i Konstmuseets samlingar.

För dem som var närvarande i Borgholms bibliotek i onsdags är åtminstone två kvinnliga emancipationspionjärer inte längre bortglömda: de är tack vare Ingrid Klefbäck välförtjänt återuppståndna.

Ur Ölandsbladet lördag 9 november 2019, Anders Marell

DET HÄNDER I BORGHOLM

ons 22 Jul

Diggiloo i Borgholm

Idrottsplatsen , Borgholm Tid: 16:30