Lennart Sjögren samlade stor publik i Borgholms bibliotek när han i lördags diskuterade sin senast diktsamling ”I grenverket” med Gunilla Lydmark. Foto: Anders Marell

bild 2019-10-29 kl. 11.26.40

Lennart Sjögren diskuterade med Gunilla Lydmark

[2019-10-29]

Det var välbesatt i Borgholms bibliotek i lördags när Lennart Sjögren och Gunilla Lydmark under någon timmes tid diskuterade den förstnämndes senaste diktsamling, den för några veckor sedan utkomna ”I grenverket”.

BORGHOLM.

Gunilla Lydmark kunde som inledning hänvisa till det mycket positiva mottagandet av diktsamlingen i riksmedia. Sveriges radio hade exempelvis gjort sig besväret att åka ända upp till nordligaste Öland för en längre intervju med skalden på plats. Rubriken på intervjun var ”Lennart Sjögren diktar om det gränslösa och om att få finnas kvar en stund till”. Formuleringen var tagen ur Lennart Sjögrens svar på Intervjuarens första fråga, nämligen hur man kan tolka diktsamlingens inledande motto: ”Undvik inte extasen, nu när torkan alltmer breder ut sig över de inre fälten.”

I Borgholm blev detta motto den naturliga inledningen på diskussionen, som kom att röra sig från dikt till dikt i samlingen. Den första dikten, en av de litet längre, heter ”Istappen” och vittnar om skaldens förmåga att kombinera noggranna naturiakttagelser med förmågan att överföra dessa iakttagelser till metaforer som pekar ut i högre rymder.

Ett diskussionstema var de olika effekterna på läsaren av att själv läsa en dikt innantill eller också att höra den läsas, exempelvis av skalden själv. Att höra en uppläsning kan föra till ökad förståelse, intuitivt eller medvetet. Även betydelsen av omläsning kom på tal. Barnets krav på att få höra samma sak om och om igen är kanske ingenting att förkasta såsom viktigt speciellt för barnet.

Lennart Sjögren kallas ofta för en fåglarnas diktare, men bekände att han i fråga om de olika arterna i naturen är dåligt bevandrad. Det är inte arterna som figurerar i hans diktning, det är varelserna, det biologiska livet, betonade han.

Men varför ändå hans fascination för fåglar? Svaret: ”Jo, de har vingar!” Fågelsträcket, fåglar burna på vingar, vingen själv förekommer frekvent såväl i hans diktning som i hans måleri, trots att han under diskussionen framhöll att han strikt håller isär sitt måleri från sitt diktande.

Och att du så intensivt sökt dig till dikten på bekostnad av prosan, hur kan det förklaras, frågade Gunilla Lydmark. ”Det är dikten som valt mig, inte tvärtom,” löd svaret. ”Dikten uppstår ofta i form av ett fragment, som sedan bearbetas och utvecklas.”

Lennart Sjögren var generös med förklaringar till de upplästa dikterna. Men på en punkt, när det kom till dikten ”Något tror jag mig känna människorna”, nära samlingens slut, då fick publiken nöja sig med uppläsningen. Kanske hade en utläggning blivit för personlig, träffat för nära märgen?

Det var ett rikt och innehållsfyllt samtal, mot vars avslutning skalden förmedlade en pregnant observation, kanske en hypotes, väl värd för publiken att fundera över på vägen hem: ”Dikt är komprimerad atmosfär.”

Ur Ölandsbladet tisdag 29 oktober 2019, Anders Marell

DET HÄNDER I BORGHOLM

ons 22 Jul

Diggiloo i Borgholm

Idrottsplatsen , Borgholm Tid: 16:30